Nelly


Bearbetat för scenen av John Hedman


Regi och produktion av Kalbokultur



I rollerna:


Herr Nilsson                                John Hedman

Frans Bergström                         Fredrik Pettersson

Teknik                                         Christian Karnevald

Röst                                            Nisse Sandström




Ett poetiskt samtal om föräldraskap, kärlek, längtan och brunnar.

Om sanningar och lögner och om kraften att vara ägare av sitt eget mörker.


Som flugan på väggen, som ögat i nyckelhålet kommer du som åskådare att få bevittna detta samtal mellan läkaren Frans Bergström och hans patient.


 

Spelades på Teater Bråddgatan 34


25 januari - 2 februari 2018



Stig Claesson skrev Nelly 1969. Romanen växlar mellan två berättelser.

Dels ”samtal” som utspelar sig vid ett gammalt torp, mitt i en skog, som familjen Nilsson hyr en sommar och dels ”förhör”, ett samtal som utspelar sig i ett behandlingsrum mellan läkare Frans Bergström och herr Nilsson.


Jag fokuserade mig på kapitlen, ”Förhör”, när jag för över tjugo år sedan först skrev ner samtalet mellan läkaren Frans Bergström och hans patient, herr Nilsson.


Då på en gammal hederlig skrivmaskin. I byrålådan låg den sedan i träda.

När datorn gjorde sitt intrång skrevs den över dit. Efter att ha blivit medflyttat mellan ett antal datorer genom åren så har det nu äntligen blivit dags att få gestalta den på scenen.


Kort tid efter att vi i Kalbokultur tog beslutet att söka rättigheterna för produktionen, så går Janne ”Loffe” Karlsson ur tiden. Han har medverkat och gjort fantastiskt fina tolkningar av Slas karaktärer i filmer som; Henrietta, Vem älskar Yngve Frej? och På Palmblad och rosor i regi av Lars Lennart Forsberg.


På öppet arkiv, SVT, finns möjligt att se många av dessa filmer.



Vid tiden för vår premiär av Nelly, så är det nästan exakt 10 år sedan Stig Claesson gick bort. Naturligtvis vore det på sin plats att skriva några rader om hans person och hans författarskap. När jag sökte på nätet fastnade jag för vad Plura Jonsson i Eldkvarn skriver den 18 januari, 2008 efter att han fått frågan om han kunde skriva några minnesord om Stig ”Slas” Claesson. Jag väljer att citera Plura:



”…Stel av skräck stänger jag genast av datorn. Det finns så många som skulle kunna skriva om honom mer initierat än vad jag skulle kunna göra, folk som vet det mesta om allt han gjort och inte gjort, som läst vartenda ord, vilket inte jag har gjort, inte än och inte på långa vägar…


...Det var Slas och Bob Dylan som gällde på den tiden, då när jag var ung och omgav mig med husgudar. Det vore bra om jag kunde, det vore på sin plats och skulle se snyggt ut, om jag tackade honom för all den glädje och sorg han visat mig, det enkla och det svåra som han lät mig ta del av. Men nej, inget skulle skrivas.”


Vidare skriver han;


”När jag skrev försökte jag skriva som Slas, förhålla mig som han, enkelt, lite långsamt och resonerande, som en boxare som går runt i ringen och studerar sin motståndare, vaggande med kroppen, avvaktande med vänstern före, omtagningar så att orden fick sjunka in, för att slutligen sätta sig i knät på läsaren, som en varm rak höger.”



Stig Claesson hade sin alldeles säregna melodi i sina texter. Han hade förmågan att resonera om det svåra på ett enkelt och självklart sätt. Hans romaner präglades ofta av en stor värme och mycket humor.


Väl mött den 25 januari till den 2 februari!


John Hedman




- Ni fick sömntabletter och sen gick det som det gick.

- Ni ljuger!

- Då är porten stängd, till klavertrampet. Till äventyret!

- Jag tänkte mig inte för.

- Det är klart jag ljuger.

- Vi måste gå till botten med det här.